Godmorgon! Idag är det fredag och om bara några timmar så går jag på påsklov. ÖVER-GLAD-CHEY.NU

Min stora rädsla är dock att detta lovet kommer gå alldeles för snabbt, jag har riktigt mycket plugg att ta itu med som jag skulle gjort för läääängeee sen, men som jag såklart har skjutit upp till nu. Sen har jag halvt planerat in en Stockholm resa i slutet på veckan också, som jag så gärna vill åka på. Men jag måste då se till att vara klart med ALLT innan dess, annars kommer jag inte kunna vara lugn eller avstressad och bara gå runt och hypea över allt (då inte på ett bra sätt..) 

 

Men en liten gullig love story kan ni få denna underbara fredag innan påskmorgon! Jo det är så att jag bor i en lägenhet och runt min lägenhet så finns det inga dammar. På kullen utanför mitt fönster så ser jag en liten hane anka komma uppgåendes från kanten helt ensam, jag blir helt överkänslig och tycker riktigt synd om den lilla ankan som har lyckats virra sig hela vägen hit helt ensam. Jag kunde inte se någon annan anka och jag satt där och fick upp bilder i huvudet på hur jobbigt denna ankan måste ha det, helt ensam och ingen att vända sig till. När gråten från min sida är nära så ser jag ett litet huvud sticka upp längst ut på kanten, ca 1 meter bort från hane ankan, och upp kommer hans lilla fruga! Hane ankan stannar till längst upp på kullen och väntar in honan och sedan går de vidare. 

 

Jag kan säga att jag, överkänslig som jag verkar vara denna morgon, skrek av lycka när jag såg det lilla huvudet sticka upp på kanten. Det var verkligen ren lycka som rusade genom kroppen och jag ville på riktigt hoppa ut genom fönstret och krama om de små ankorna. Jag må vara riktigt goofy, men ack så glad jag blev.