Det finns så mycket saker som jag vill göra, det finns så mycket saker jag vill hålla på med, det finns så mycket saker som jag längtar till att få göra. Så varför gör jag inte det bara? 

 

På repeat i mitt huvud går hela tiden, jag tar det imorgon, jag fixar en annan dag osv. Saker som jag vill hålla på med skjuter jag upp, av vilken anledning då? Rädsla? 

Jag vet att jag är rädd för framtiden, men det är nog mer det att, för att lyckas med de sakerna som jag vill göra så måste jag våga satsa och släppa taget om det gamla. Och då tillkommer ytterliggare en fråga, är jag redo för det? 

 

Jag tror att det är en blandning av båda, rädsla för att inte vara redo. För jag vet att jag klarar, jag vet att jag kan. Men jag vet inte om jag är redo. Jag vill, jag vill, jag vill. Men är jag redo? Och när vet jag det? 

 

Så många frågor, så lite svar. Inte ens den klokaste av de klokaste hade kunnat svara på när det är dags att satsa, när är man redo. Vad jag vet är jag måste sluta skjuta upp allting då tiden stannar inte, tiden väntar inte. Vill jag ha något gjort, får jag göra det nu. Vill jag ha något, får jag fixa det nu. Finns inga andra vägar att ta. Men att bara ändra riktning och ta den andra vägen är svårt, inte fysiskt, men mentalt. 

 

Är jag redo? Nej. Kommer jag någonsin bli redo? Nej. Så vad väntar jag på..? - Satsa.